Barnekowska ringen

Allra märkligast är dock traditionen om den “Barnekowska ringen”. Denna leder sitt ursprung från den bekanta grevinnan Margareta Ascheberg, änka efter den överste Kjell Barnekow till Wittskövle, som lär ha stupat i en duell i Kalmar, och dotter till den på sin tid bekante fältmarskalken greve Rutger von Ascheberg.

Översten hade före sin bortgång lovat att själv uppsätta ett dragonregemente, som kunde fylla en lucka i Karl XII:s arme. Sedan han avlidit fullföljde emellertid den manhaftiga grevinnan mannens planer. Hon utrustade på egen bekostnad med häst och mundering 211 dragoner. I spetsen för dessa red hon sedan själv in till Kristianstad, där hon till de där församlade mönstringsherrarna överlämnade regementet.

”Margareta Ascheberg”

“Aschebergskan”, som hon i folkhumorn kallas, var icke bortkommen av sig. I en följd av år styrde hon och ställde på sitt gods lika kraftigt, som om hon varit en man. Enligt en gammal tradition hade också grevinnan Ascheberg vid ett tillfälle visat sin själsnärvaro, då de flesta andra skulle ha förlorat modet. Det var någon gång i början av 1700-talet. Grevinnan befann sig ute på resa. Hon tog in på en gästgivargård för att få nattkvarter. Det var här hon hade en underbar syn. Mitt i natten såg hon en människogestalt, klädd i trasor. Han var blek i ansiktet, blodig och med krossad huvudskål.

Den annars nog så modiga grevinnan blev lika blek som den förfärliga skepnaden. Hon ville ropa på folk, men kunde icke öppna sin mun. Skepnaden bjöd henne tystnad. Grevinnan tappade dock icke modet. Då hon till slut kunde tala frågade hon honom vad han ville. Han berättade då, att han som resande någon tid förut legat i samma rum. Han hade därvid haft en större penningsumma. Detta hade emellertid värdshusvärden haft reda på. Under nattens lopp hade han överfallit honom med en yxa och nedgrävt liket under ett träd utanför gästgivaregården. Han beskrev platsen mycket noga och besvor grevinnan att uppsöka hans lik och ombesörja att han måtte bli hämnad. Han bad henne till slut att taga en ring av sitt finger och lägga den i det öppna såret efter mördarens yxhugg. Grevinnan gjorde så och därmed var synen försvunnen.

”Kjell Barnekow”

Hon somnade åter om en stund. Då hon frampå morgonen vaknade saknade hon ringen på sitt finger. Den nattliga synen stod då åter levande för henne. Hon började tänka på att det icke varit en dröm under sömnen hon haft, utan att det måste vara en verklighet. Hon lät tillkalla kronobetjäningen. Efter hennes anvisning grävde man på det utpekade ställe, som hon med lätthet fann; där hittades liket av en mansperson och i dennes kluvna huvudskål återfann grevinnan sin ring. Värdshusvärden förklarades häktad. Han bekände sedermera sitt brott och fick även lida sitt välförtjänta straff.

Mannen hade även sagt, att om hon lade ringen i hans huvud, skulle den för framtiden medföra lycka åt den som bär densamma. Den uppgives också ändra färg då någon inom Barnekowska familjen dött. Den har sedan dess burits av ättens huvudman, och innehaves, om vi ha oss rätt bekant, numera av greve Ragnar Barnekow på Sörbytorp, riksdagsman och för övrgt en mångbetrodd man i sin provins.

Wix.

40 visningar
Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar