En morgon sågs en gammal kvinna i mörka kläder stå och brygga kaffe. Hon kunde vid första anblicken vara en av servitriserna, men sedan försvann hon ut genom ett fönster. Mellan åren 1927 och 1972 låg ett ålderdomshem på platsen där Bålsta Gästgivaregård står idag. Många personer har därför levt och dött i närheten. På gården tror man att många av de gamlingar som bodde på hemmet inte har kommit vidare. Deras själar lever fortfarande kvar i den här världen och på Bålsta Gästgivaregård. Humbug? Läs vidare och döm själv.
Aydan Öhlen har jobbat på gården, som är ett familjeföretag, i 30 år. Ända tills för fem år sedan har hon haft en äldre man som gått bakom henne och visslat. Alltid samma trudelutt. Men för fem år sedan besökte ett medium gården och hjälpte till att ”rensa upp” bland de vilsna själarna som dröjer sig kvar. Efter hennes besök var det väldigt tyst i huset en tid. Man trodde ett tag att spökena hade fått ro för gott, men senare kom i alla fall en del av dem tillbaka. Men den visslande mannen var försvunnen.
I ett av de gamla husen finns tre rum som är speciella. Ofta händer det att gäster som sover i dessa rum vaknar vid samma tidpunkt. Ingen vet varför. Men en gäst berättade en gång att en man hade krupit ner i sängen bredvid henne och puttat på henne. Flera gånger har hon bott i samma rum och alltid händer samma sak. Givetvis tror hon inte på spöken.
I köket kan salt- och pepparkaren åka fram och tillbaka över bordet och man kan höra hur en tallrikstrave kraschar i golvet. Men det finns aldrig spår efter krossat porslin. I hallen händer det att låsta dörrar öppnas och steg hörs i trappen. I matsalen ropar någon ”hallå” med jämna mellanrum. Självklart finns inte en människa i närheten.
Personalen är övertygad om att det är de många åldringar som dött på pensionärshemmet som går igen på Bålsta Gästgivargård. Ofta ser de hur någon står och tittar på dem när de jobbar sent. En morgon sågs en gammal kvinna i mörka kläder stå och brygga kaffe. Hon kunde vid första anblicken vara en av servitriserna, men sedan försvann hon ut genom ett fönster. En stund senare var hon tillbaka igen vid kaffebryggaren. Aydan Öhlen berättar:
946 visningar”För ungefär fem år sedan, var jag ensam kvar på gården för att förbereda julbordet. Det var vinter och mycket snö ute. Då hörde jag plötsligt hur en fest pågick på övervåningen. Jag hörde stampande i golvet, tjoande och dansande. Ingen musik hördes, vilket jag tyckte var lite konstigt. Jag visste säkert att jag var ensam på gården. Och utanför fanns inte ett enda fotspår i snön.”
