Havsmannen var i svensk folktro ett övernaturligt väsen som fanns vid kusterna, till skillnad från Näcken, som antogs hålla till i vattendrag. Han förvandlade sig till en sjöman som givit sig av och uppsökte dennes hustru, vilket ledde till att sjömanshustrun senare födde ett grönögt barn med sälfensliknande fötter.
Havsmannen hjälpte dock som ursäkt de sjömän, vars fruar han våldtagit, från att undkomma stormar och att undvika att gå på grund.
En vattenande är ett mytologiskt väsen som förekommer i många naturreligioner, sägner, folksagor och mytologier. Vattenandar anses uppehålla sig i vattendrag, sjöar och hav eller i närheten av sådana vattenansamlingar. De tillhör elementarandarna och kallas ibland även undiner.
Följande väsen kan räknas till vattenandarna:
– nixor (Lorelei, sirener, rhendöttrarna)
– sjöjungfrur (Undin, Melusina)
– havsnymfer (nereider, okeanider)
– källnymfer (najader, Salmakis)
– manliga vattenandar (näckar, havsmän, bäckahästen).
Slaverna känner till två former av sådana vattenandar, vodjanoj och rusalki (jfr Dvoraks opera Rusalka).
770 visningar
