Det var på ett ställe som det var en pojk som hade varit å stulit en tjäder ur en snara. Det var för en trollkarl som hette Palin. Han blev alldeles vild för detta å så tog han fatt på pojken. Han kom inte från honom förrän han hade bekänt. ”Här har du kräket”, sade pojkens mor å kastade tjädern efter Palin. Men strax därefter så blev pojken vansinnig. Det var Palin som trollade på honom, så att han miste förståndet. Å han fick det aldrig tillbaka.
En annan gång så var Palin till Dalarna. När han körde hem på natten så träffade han på elakt folk efter vägen. De skulle slå honom. Men folk påstod att när de kom hem så var de alldeles svetta, å de kom inte ifrån detta på en lång tid. Hur han gjorde vet jag inte, men det var förskräckligt att råka ut för den gubben.
En gång så trodde han att bror hans hade varit å stulit en orre. Å då gick han å skulle ta hämnd på honom å göra honom vansinnig. Men brodern hade inte stulit orren å då bet inte trolldomen på honom. Men en dotter till Palin blev vansinnig. Å hon blev aldrig bra.
Om Palin ville göra en hare, så gjorde han det. Han fick haren att hoppa som han ville. Palin hade svartkonstbok. Det var en som hade sett den. Det var svarta permar på den å stora röda bokstäver inuti. Han skulle ha den gömd, för det var ingen annan än han som kunde ha den. Den onde vakade över boken. Den som skulle ha en sådan bok skulle skriva namnet sitt i den, annars var hon inte till någon nytta för den som hade henne.
Men när en hade skrivit i den så kunde en inte frälsa sig från den onde. Palin kunde binda tjuvar. En gång så hade han ett lass med havre å skulle köra uppåt landet. På natten så var det en som kom å skulle ta en säck. Men som han fick tag i säcken, så fick han stå till morgonen. Han trollade fast tjuven. Dyvelstreck, ben från kyrkogården, blod begagnades, när de skulle trôll. Men de skulle kunna läsa det som skulle vara till.
R.Nilsson, Bro sn, Näs
