I en av Smålands vackraste skogstrakter vid en förgrening av Emån ligger den sedan flera hundra år sägenomspunna gamla herrgården Hultaby. Gården, som endast består av tvenne flyglar, byggdes någon gång på 1700-talet av en general vid namn Segerroth.
Särskilt i högra flygeln höras ofta, även på ljusa dagen, knackningar på dörrarna och då husets folk går för att öppna finns där ingen.
Så till exempel berättade en svägerska till mig att hon som nygift bebodde ena änden av flygeln. I den andra delen bodde en äldre fru som bott där ganska länge. Då den äldre frun en dag satt inne hos min svägerska en förmiddag och samtalade, knackade det plötsligt på rumsdörren och min svägerska sade helt naturligt “Stig in”. Då ingen hördes av att komma in talade de vidare.
Rätt som det var hördes åter samma knackning. Då sade den äldre grannfrun: “Det är vanligt att man får höra sådana knackningar och det är ändå ingen mänsklig varelse som vill in.” På nätterna hördes på övre våningen, som består av en stor vind, huru det släpades stora säckar över golvet och då den äldre frun en gång gick för att se efter vad det kunde vara, hörde hon endast som ett långdraget stönande ur halvmörkret, men någon människa fanns ej däruppe.
För några år sedan träffade jag en f.d. befallningsman som var anställd på gården i många år. Då vi händelsevis kom att beröra den gamla gårdens förflutna berättade han för mig följande historia. “Jag hade en kväll varit till en bekant familj och det blev ganska sent så att klockan var omkring tolv då jag vände hem. Eftersom rättarebostaden ligger ett stycke utanför gården var jag tvungen passera gårdsplanen.
Just som jag från stora allen kom in på gårdsplanen fick jag se ett svart ekipage förspänt med två kolsvarta hästar köra fram till högra flygeln. Ur vagnen stego sex svartklädda herrar i höga hattar och gingo in i flygeln. Jag stannade förvånad över att det kom besök så sent på natten, då jag visste att godsägaren sedan en längre tid låg sjuk. i detsamma återvände emellertid de besökande herrarna, men voro då sju till antalet, alla lika klädda samt togo plats i ekipaget vilket rullade bort och försvann.
Jag nämnde inget om detta då jag kom hem. Morgonen därpå frågade jag husjungfrun vem som varit på besök under natten, men fick då till svar att ingen varit där, men omtalade i stället att godsägaren hade dött klockan halv tolv på natten.
När jag hörde detta kände jag mig kuslig till mods, ty eftersom jag sett sex herrar gå in i flygeln och sedan sju återvända, så har jag funderat över vem denne sjunde kunde vara. Kanske var jag enda vittnet till när Hultabys ägare hämtades med det svarta ekipaget.”
764 visningarN. R.
