Dessa barnspöken., om man så får säga, irra rolösa omkring. Kommer det människor i deras väg, vilja de på allt sätt giva sig tillkänna för att få någon hjälp i sin tröstlösa belägenhet. Då de blivit mördade av sina mödrar, riktar sig deras hämndbegär mot dem, och olycklig är den mor, som råkar sitt mördade barn. Liksom dödingar i allmänhet är även ähpar utrustad med en underlig kraft.
Obarmhärtigt rycker det ut moderns bröst eller knäcker dess ryggrad, och modern får med ett livslångt lidande sona sitt brott, försåvitt hon icke genast dödas.
En ähpar uppenbarar sig vanligen i skymningen eller på natten. Ofta ser man liksom ett vitt skynke, som rör sig framför en, eller är det en ripa, som flaxar och skrattar till eller har något annat underligt läte, ej riktigt likt en vanlig ripa. Man börjar undra över förhållandet och undersöka det litet närmare. Då finner man sig plötsligt stå ansikte mot ansikte med en ähpar.
Man blir rädd och skyndar sig att sätta staven mellan sig och spöket för att skydda sig. — Eller man sitter vid elden i skogen en mörk kväll eller natt. Eldskenet lyser upp området närmast omkring, men utanför lurar mörkret ogenomträngligt och hemlighetsfullt. Då hör man ett underligt ljud, som vid närmare bestämmande kan liknas vid ett barns gråt. Det är en ähpar, vars kvarlevor finnas någonstans i närheten gömda.
Enligt de flesta sagesmän får en ähpar efter tre år röst, börjar »skrika och gråta och vill ha ett namn», såsom uttrycket lyder. Möter man en sådan, skall man därför läsa dopformuläret och giva det ett namn. Då får ähpar ro och visar sig icke mer. Åter andra säga, att man först skall giva barnet ett namn och sedan jordfästa det. Därefter är det fäst vid jorden och visar sig icke mer.
960 visningar
