Hilda Nilsson – Änglamakerskan från Bruksgatan
En arbetarkvinna som hankade sig fram i elände och fattigdom. Men priset för hennes strävan fick de mest värnlösa betala. Då hon gick över omänsklighetens gräns och satte skräck i en hel nation.
I P3 Historia leder Cecilia Düringer lyssnarna genom världshistoriens vindlande berättelser. Vid sin sida har hon Navid Bavey som förhöjer dramatiken med scener ur historien. Varje avsnitt handlar om ett historiskt skeende, med en historisk person i fokus.
Vill du veta mer om barns och kvinnors situation under det tidiga 1900-talet? Här är några av de böcker som legat till grund för avsnittet:
Offer för brott: våldtäkt, incest och barnamord i Sveriges historia från reformationen till nutid av Eva Bergenlöv Marie Lindstedt Cronberg Eva Österberg
- Vad hände med barnen? Hur de minsta blev en handelsvara av Eva F. Dahlgren
- Sveriges historia 1830-1920 red. Bo Stråth
Cecilia Düringer – programledare, manus
Navid Bavey – scenuppläsare
Samuel Lindberg – ljuddesign och slutmix
Tove Palén – producent
Medverkar gör även människorättsvetaren Josefin Thorén
Vem var då Hilda Nilsson?
Hilda Nilsson, född 24 maj 1876, död 10 augusti 1917, från Helsingborg var känd som ”änglamakerskan på Bruksgatan” och dömdes år 1917 för att mördat åtta barn. Rättegången som inleddes den 2 juni 1917, med uppehåll för sinnesundersökning, slutade den 14 juni 1917 med att hon dömdes till döden.
Hon förekom dock ytterligare rättsliga processer genom att ta livet av sig då hon befann sig i rättsligt förvar på Landskrona citadell genom att hänga sig med en snara av en linneduk fastbunden vid cellfönstret. Hilda Nilsson betraktas som Sveriges värsta kvinnliga seriemördare.
Ett sätt på vilket hon tog livet av sina fosterbarn var att lägga dem i en badbalja för att sedan lägga tunga objekt ovanpå barnet, bland annat en tvättbräda och en kolhink. Hon lämnade sedan rummet för att återvända ett par timmar senare och då finna barnet dött. Hilda Nilsson brände sedan barnets kropp. Vid de tillfällen då hon inte hade tid att bränna kroppen grävde hon istället ner den.
Nilsson lyckades genomföra ett stort antal övertaganden utan att bli påkommen som änglamakerska, ett inte helt okänt sätt för fattiga kvinnor att få pengar. Det som skilde Nilsson från de flesta andra änglamakerskor var att hon valde att aktivt ta livet av sina fosterbarn, medan de flesta andra enbart lät barnen leva i misär och svält, varigenom de på så vis dog. Detta sätt gjorde att många mödrar tvekade att lämna bort sina barn till dessa miserabla förhållanden och änglamakerskorna avslöjades relativt fort. Men då Nilsson hade ett fint och rent hem utan andra barn, trodde många att deras barn skulle få en god uppväxt hos Nilsson, varigenom hennes verksamhet kunde fortgå.
Nilssons verksamhet avslöjades när Blenda Henricsson, en mor som trots skammen av att ha fött ett oäkta barn, ville ha kontakt med sitt bortlämnade barn. När hon inte fick det av ”Anna Nilsson”, ett namn Hilda Nilsson använde sig av när hon hade fått kontakt med Blenda Henricsson, började Hilda Nilssons tid i frihet att gå mot sitt slut. Henricsson bad polisen undersöka saken och snart rullades historien om änglamakerskan upp.
Nilsson dömdes den 13 juni 1917 av Helsingborgs rådhusrätt till döden. Innan straffet verkställdes tog hon sitt eget liv genom hängning. Samma dag hade dock domstolen i enlighet med ny praxis valt att omvandla dödsstraffet till livstid i fångenskap, något som Nilsson vid tagandet av sitt liv ej var medveten om. Hon var den sista dödsdömda svensk som inte benådades.
39 visningar
