Annan historia om malmfyndet i Zinkgruvan. Johan Ölund på Åh ålderdomshem som var född i Önnabo berättar att den som upptäckte malmfyndigheterna vid Zinkgruvan var från Hesslebergs gård på Isåsens ägor.
Han var ute en söndagsmorgon och vallade korna när han plötsligt får se en massa småväxta gubbar. De var alnslånga och korna blev rädda för dem. Han frågade vad de gjorde här? Då svarade en av dem att de hade en bror här och de brukade hälsa på varandras familjer ibland.
Han var från Sanna i Vintrosa och hade gruvor som var rika på malm. Brodern här var inte så rik men visst finns det malm. ”Ja va rikedom kan du ha här” frågade vallaren. ”Raka undan mossan så får du si” blev svaret. När de gjorde så fick de silver och annan malm glänsa överallt i bergytan. Bönderna i Isåsen visste inte vad man skulle ta sig till med allt det dyrbara som fanns i berget. Det var en patron Jansson som försökte sig på att bryta men det gick inte. Då kom en som hette Lundgren från Lund och löste inmutningsrätten samt tog upp gruvor.
Han tog upp malmen med en hästvind. Malmen förde han till Dalby masugn i Hammar där kunde man dock inte utvinna och smälta den. Då beslöt han sig för att sälja alltsammans. Han träffade en agent som frågade vad gruvorna var värda. ”Ja en hundra tusen” blev svaret. ”Säg en miljon eller en och halv så kan jag sälja dom” sade agenten.
Lundgren fick sin miljon och ändå tog han undan det gamla vattenfallet vid Åmmeberg som köparen fick lösa ut sedan. När nu Lundgren var rik for han till Stockholm köpte sig en herrgård och skrev frikostigt på borgen åt vem som ville ha. Innan han dog var han helt utblottad. Änkan fick 400 kr att leva på från det bolag som köpte gruvorna.
123 visningar
