Zigenerskan i julnatten

En gång för länge sedan kom en Zigenerska vandrande en stormig och kall julaftonskväll. I famnen bar hon sitt lilla barn, ett litet inlindad spädbarn. Denna kväll kom hon gående upp mot en av herrgårdarna i trakten. I herrgården pågick julfirandet som bäst, när kvinnan knackade på. “Tattare” som de kallades var inte populära och det var inga goda miner som möte kvinnan när dörren öppnades. Tjänstefolket som öppnade hann inte avvisa kvinnan innan husbonden dök upp. – Vad gör du här, försvinn härifrån. Det spelade ingen roll vad kvinnan sade någon mat eller husrum gavs det inte.

Kvinnan och hennes barn kastades ut, men innan hon försvann utgav hon en förbannelse. – Din släkt kommer att drabbas av många och långa olyckor och innan tredje generationen kommer ej gården längre att finnas i er släkt.

Kvinnan som var mycket tunt klädd, försvann tyst ut i den snöiga och kalla natten.

Festen fortsatte i herrgården, men när natten var slut och den tidiga morgonen syntes gry for alla av gårdens folk iväg med hästsläde till julottan. Sällskapet hann dock inte långt förrän de i en ekkulle upptäckte en tanig översnöad gestallt. Det var zigenerskan som sökt hjälp kvällen innan. Nu var hon kall och död. Likaså var det lilla barn som hon höll i sin famn.

När slottsherren såg denna olycka veknade han. Han bekostade begravningen av de två stackarna som fick vila i ovigd jord utanför kyrkogårdsmuren.

Det talades mycket i trakten om det som skett, och om Zigenerskans besvärjelse som verkade besannas. Många olyckor kom att drabba slottsherren och hans familj.

84 views

print

(Visited 11 times, 1 visits today)
Please follow and like us:
5.00 avg. rating (99% score) - 1 vote
Moon

Author: Moon

En Dalmas som älskar det paranormala

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.