Trollgubben och Mylingen

Ofullgångna foster, som icke kommit i vigd jord, blefvo »mylingar», då tiden var inne, att de skulle hafva framfödts. De visade sig omkring den plats, där de gräfts ned (nedmylats, däraf myling). De företogo sig allahanda ofog, skrämde hästar, ryckte hjul af förbifarandes vagnar och voro mycket svåra att få bukt med. På ett ställe fanns det förr tre sådana mylingar, hvilka brukade dansa och därvid sjunga: »Dansa bytte-pin, dansa strumpesock, dansa lille vire; hade inte våran mor blitt brud i år, så hade vi blitt fyre.»

Det första fostret hade nämligen modern lagt i en bytta, det andra i en strumpa, det tredje hade hon »virat» in i ett litet bylte. Det var godt om mylingar på en tid, då det fanns många elaka gubbar (trollgubbar), som kunde mer än andra, bland annat också för en liten summa fördrifva foster, sätta sjukdomar på människor och djur, »stänga» hästar, så att de icke kunde »gå ur fläcken» m. m. sådant. Så kunde Sven i Högstorp för 5 kr. och ett kvarter brännvin styra så till, att en flicka fick den hon ville ha, men efter äktenskapet var förtrollningen bruten.

39 views

print

(Visited 9 times, 1 visits today)
Please follow and like us:
5.00 avg. rating (99% score) - 1 vote

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.