Tropas gråa fru

Likt många gamla slott har även Torpa sin »vita fru» eller har »gråa fru», som visar sig skyddande eller varnande vid viktiga tillfällen. Sägnen vet berätta att hon är den sköna dottern till en av borgens forna mäktiga herrar.

Denne hade under ett härnadstag mot danskarna som fånge hemfort en ung förnam junker, vilken som gisslan hölls fängslad i slottet. Trots den strängaste bevakning hade borgherrens unga dotter och junkern råkats och fattat kärlek till varandra samt lyckats underhålla en hemlig brevväxling. Deras kärlekshandel uppdagades likväl och den stränge slottsherrn lät utan att bevekas av dotterns böner och tårar avliva junkern. Den unga flickans sorg och förtvivlan var sa djup, att hon inom kort lades på sjukbädden och följde sin älskade i döden.

Sedan dess irrade hennes vålnad klagande och utan ro genom slottets salar och gångar. En gång, många hundra år därefter, då det nya boningshuset var uppfört, firades där en fest, och då vinet tagit slut, tillsades tjänarna att hämta mera vin från gamla slottets vinkällare.

Men av fruktan för att den gråa frun skulle uppenbara sig så sent på natten vågade ingen av tjänarna utföra uppdraget. Förgäves utlovades daler efter daler till den som var nog modig att våga försöket. Till slut erbjöd sig en fattig torparhustru, för vilken den utlovade summan föreföll som en hel förmögenhet, att hämta vinet. Men knappt hade hon öppnat källarporten i den gamla borgen, förr än en kall vindpust slog emot henne och den gråa frun uppenbarade sig.

På vålnadens vink följde torparhustrun, utan att förskräckas, genom gångar och trappor djupt ned till ett av källarvalven. Där pekade vålnaden på en vittrad sten och sade: »Ser du fördjupningen i stenen, det är mina tårar, som under årens lopp urholkat den. Nämn ej ett ord därom i afton, men i morgon skall du omtala allt för greven, föra honom hit och låta bryta upp stenen. Ni skola då överst finna brev, vilka ni måste bränna olästa, men därunder ligga böcker, vilka ni må behålla och förvara. Om ni gör detta, får jag lugn och jag befrias från att som nu, klagande och suckande, irra kring i slottet.»

Vålnaden försvann därefter och torparhustrun letade sig tillbaka till vinkällaren för att hämta vinet. Följande morgon infann sig torparhustrun hos greven för att berätta nattens händelser. Greven lät genast tillkalla arbetare för att, enligt givna anvisningar, uppbryta stenen. Under stenen funnos breven och böckerna såsom vålnaden beskrivit. Breven brändes oöppnade, men böckerna fördes till biblioteket, där de ännu förvaras.

30 views

print

(Visited 2 times, 1 visits today)
Please follow and like us:
0.00 avg. rating (0% score) - 0 votes

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.