Snorvipa, kolaren och skogsrået

Efter en hård dag i skogen vid milan fick kolaren äntligen gå in i kojan för att vila. Det började skymma utanför kojan, men inne spred sig värmen ifrån elden. Varmt och skönt hade han det men dock ensamt. Hela sommaren hade han jobbat vid milan för att kunna försörja familjen sin. Först framåt hösten skulle han återvända hem till barn och fru.

Medans han satt där och kurade skymning och sånär slumrade till knackade det plötsligt på dörren. Han ryckte till och ropade “Kom in!”. Dörren öppnades och en gestalt klev in i den dunkla kojan.  Elden i mitten av kojan höll på och slockna så kolaren kunde inte se vem det var.

Han lade ett vedträ på glöden som flammade upp. Ifrån eldens lågor såg han henne, en fantastiskt vacker kvinna. Kolaren blev givetvis glad att en så förtjusande kvinna kom och hälsade på. Säkert trodde han att han drömde men sa ändå, mest på kul,”Varsågod och kom närmare, sätt dig bredvid mig så ska nog elden och jag kunna värma dig”.

Utan att blinka gick hon fram till kolaren och drog ner honom på britsen. Kolaren som såg att hon på närmare håll var ännu mer vacker än borta vid dörren gav efter. Kvinnan var inte av den blyga sorten utan de höll på med älskog hela natten.

Morgonen därpå var kolaren så förälskad i sin nya bekantskap så han bad henne stanna hos honom vid milan. Hon sa att visst kunde hon det bara han gjorde en sak för henne. “Vad då?” undrade kolaren.

“Jag stannar gärna här hos dig vid milan och vi kommer att bli lyckliga, bara du varje gång du har varit borta tar den här yxan” Hon sträckte över en stor och grann yxa. “Med den slår du i ett träd tre gånger, så att jag hör, innan du kommer ner hit till milan.”

“Ja visst” sa kolaren.

“Om du inte gör det kommer vi att bli evigt olyckliga” .

Livet fortsatte och hösten närmade sig. Kolaren begav sig hem till fru och barn för att nästa vår åter bege sig till skogs. Han slog tre gånger med yxan i en stor tall när han närmade sig kolarkojan. När han kom fram stog hon där lika förtrollande vacker som förra året.

Men hon var inte ensam den här gången utan höll ett litet barn i handen. Sommaren förflöt lika bra som året innan. Och vid hösten lämnade han kvinnan och barnet för att bege sig till de sina. Åren gick och varje vår begav han sig åter till skogs och varje gång slog han med den stora yxan i ett träd tre gånger och varje gång var där ett nytt litet barn.

Men så ett år glömde han att slå med yxan i trädet. När han närmade sig kojan såg han till sin fasa att en ful och krum gammal käring stod och rörde om i en gryta. Med den långa och krokiga näsan rörde hon om i glöden.

Då förstod kolaren att han blivit käresta med skogarået. Han sprang tillbaka till byn utan att skogarået fick syn på honom. Han bad prästen om hjälp. Han gav honom då rådet att vänta tills vintern. När vintern sedan kommit skulle han ta med sig skogarået och alla barnen i en släde.

Han skulle ta med dem på tur ut på sjön. Där skulle det säkert komma vargar och när han såg vargarna skulle han hoppa upp på hästen och sparka loss släden och sedan rida hem utan att titta tillbaka.

Kolaren gick sedan tillbaka till skogs, han slog tre gånger med yxan i trädet och gick sedan ner till skogarået och ungarna. Hon var nu lika vacker som alltid. Sommaren gick och kolaren sa vid slutet av sommaren att han skulle komma ut och hälsa på henne vid juletid.

Hon blev glad och tackade honom. Sagt och gjort så kom han ut vid juletid. Han hade nu med sig häst och släde. “Hoppa upp så tar vi oss en tur”. Rået och ungarna hoppade upp i släden och iväg de for igenom skogen och ut på sjön. Väl därute såg de vargar med lysande ögon. “Nu!” tänkte kolaren och hoppade upp på hästen och sparkade loss släden. Han satte av i sporrsträck över isen. Skogarået ropade och bad om att han skulle komma tillbaka.

“Ta åtminstonde med dig vårt yngsta barn Snorvipa. “ropade hon efter honom.

Men kolaren varken lyssnade eller tittade tillbaka på dem han lämnat utan red så fort han kunde hem. Kvar på isen blev sedan skogarået och hennes barn. Där kom så vargarna och slukade dem allihop.

Please follow and like us:
5.00 avg. rating (99% score) - 1 vote

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.