Skote spöket

I Skote gård i Låjsta kunde folken alldrig få någon ro för en gast, tomt eller spöke, som jemt oroade dem. Man hade hört, att man kunde bli det qvitt, bara man kunde få det att tala och »säga från sig» huru gammalt det vore; men det ville alldrig lyckas att kunna förmå det dertill.

Men slutligen fick gårds-folken det rådet att de skulle koka en katt. Nå de gjorde så. När gasten eller varelsen fick se detta, utropade han: »Mike har jag set och mike har ja’ hårrt; men aldri’ har jag set en pyls mä har pa!» och i detsamma frågade någon gasten: »Huru gammal är du då?» och gasten svarade genast: »Inte jär ja’ väl just så gammal u inte jär ja’ just så ung; men nuck har ja’ set Skote-skogen tre gangar afhuggen u tre gangar uppvaxen igen!» Och dermed så »försvanst» spökelset och syntes alldrig mera till eller oroade någon i Skote gård.

Eget är, att, då man anför Spökens, gastars, »varelsers» och naturandars ord och tal, man då alltid begagnar det gamla Gotlands-språket, om man ock under den öfriga berättelsen talat ren svenska. L. Niclasson, f. 1825

94 views

print


image_pdfPDF
(Visited 14 times, 1 visits today)
Please follow and like us:
error
5.00 avg. rating (99% score) - 1 vote
Moon

Author: Moon

En Dalmas som älskar det paranormala

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.