En båtsman från Kastlösa var på sjön på Kronans fartyg. En dag kom en mycket fin flicka upp på båten och gick på relingen. ”Den där ska bli min, som ä så fin”, sa han, ”Håll ord mä dä”, svarade flickan. Så dök hon i havet.
Så länge mannen var ogift, var allt gott och väl. Men efter någon tid gifte han sig. Då blev flickan från havet förtörnad på honom. Hon hade nu makt över honom och plågade honom på alla sätt. Aldrig lät hon honom vara i fred.
Han såg henne överallt. De flyttade honom än hit och än dit. Ibland gjorde hon sig så stor och tittade in genom fönstren i andra våningen och gol som en tupp. Ibland var hon som en skata och skrattade, ibland som en kvinna.
Han kunde aldrig bli kvitt henne, och han blev allt sjukare. Till sista hade hon plågat honom till döds.
J.Lindström 1942
52 visningar
