Självspillingen

I min barndom fanns här i socknen en gammelpojk, som hette Abraham Jonsson. Han hade förut varit båtsman. Nu gick han med posten mellan Mo och här. Här på Bredbyn var det en bondjänta som fjäskade med honom, så att han började tro, att han skulle få gifta sig med henne. Då han såg, att det inte skulle bli något av detta, började han grubbla på att ta sitt eget liv..

En söndagsmorgon då folket uppifrån socknen kom och skulle till kyrkan, var det någon som fick se honom ligga nere i Sörån och hålla fast sig vid en videbuske, som växte på åkanten. Han gick dit och drog upp Abraham. Denne sade då efteråt. “Jag tänkte förkorta mitt liv, men det var så kallt i vattnet”. Men någon tid därefter hade han ned sig på ett annat ställe i ån, där det var så djupt vatten, att han måste bli kvar där. Då de gjorde kistan åt honom, band de ihop den med vidjor. Bräderna var ohyvlade. Det var den ordningen då.

Kyrkväktare K. Bylund, 1917

135 views

print


image_pdfPDF
(Visited 22 times, 1 visits today)
Please follow and like us:
5.00 avg. rating (99% score) - 1 vote
Moon

Author: Moon

En Dalmas som älskar det paranormala

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.