Prästen och smådjävlarna

På sextonhundratalet var här en präst i Simris, som hette Sten Mattsson.’ Han hade gått i svartkonstskolan utrikes och studerat svartkonstböckerna riktigt, så han kunde tvinga fan var han ville ha honom. Så var det Sten Mattssons tillfall att hålla tingspredikan i Hammenhög, och där predikade han skarpt emot fan.

Nå, pocker skulle ju passa på och göra prästen ett puts igen. Om kvällen när prästen var på hemresa och var kommen halvvägs mellan Hammenhög och Vranarp, så tyckte drängen att öken de drogo så tungt. Han sade till prästen om det. »Gack av och se!» sade prästen. Drängen gick av, men nej, han kunde inte se något.

Då gick Sten Mattsson själv av vagnen och tog huvudlaget av det ena öket, och när han då tittade igenom huvudlaget, så kunde han se att fan och en hel hop smådjävlar sutto på bakaxeln och åkte. Men Sten Mattsson visste råd.

Han befallde drängen till att taga det ena hjulet av axeln, och så måtte fan ta fatt om axeln och bära. »Kör nu och ängslas inte för att låta det gå fort!» sade prästen till kusken. Och ja men gick det i spring till Simris. Men fan måtte haft brått den gången, för han måtte ju följa med och bära i axeln. Och han måtte stå på prästens gård och bära hela natten, men så om morgonen gick Sten Mattsson ut och lät honom bli fri. Och när fan for sin väg, så rev han taket av en länga i prästgården.

När Sten Mattsson låg på sitt sista, befallde han att han skulle ha en postilla med sig i kistan. Adertonhundrafemtioett blevo alla kistorna utflyttade av gravvalvet och nersatta i kyrkogården, och där var Sten Mattssons kista med. När locket blev avtaget, så låg där en tysk postilla på likets bröst.

57 views

print

(Visited 12 times, 1 visits today)
Please follow and like us:
5.00 avg. rating (99% score) - 1 vote

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.