Oknytt i Solberga

Det var i slutet av 1880 eller början av 1890-talet som Kristoffer Persson i Solberg dog. Denna K. P. ville gå och gälla för en särdeles riktig och rejäl karl och mycket rik var han. Men det var fula rykten i omlopp om honom. Bl.annat skulle han ha anlagt skogseld samt mördat ett par judar och då fått sin förmögenhet.

Värsta beskyllningen var emellertid, att han skulle ha mördat sin första hustru. Han var inte lycklig i äktenskapet med henne och tog sig därför till att hållas med pigan. De två talades vid, att de skulle ta ihjäl hustrun och sedan gifta sig. Vilket de också gjorde, och det så finurligt, att de inte kom upp för det.

De hade slagit in en spik i huvudet på henne, då hon låg och sov. Detta hade kommit ut på det sättet, att den döda hade “gått igen” och uppenbarat alltsammans för en främmande person, som legat där i gården och haft mod nog att fråga henne.

Då nu Kristoffer Persson var död, och de skulle skjutsa liket till graven, var det nästan omöjligt få honom dit. Liket blev så tungt, att de tröttkörde flera hästar, innan de hade honom i jorden.

Men efter detta blev det “oknytt” där i gården. De såg huvudlösa personer rusta i gården på nätterna, och de, som färdades där förbi, såg ofta alla fönstren starkt upplysta fast alla människor i gården låg och sov. Detta (ljuset i Kristoffer Perssons gård) såg man också i granngårdarna i byn.

Detta allt hade det goda med sig, att solbergsborna slog sig på gudaktigheten på rama allvaret, och det kunde nog behövas, för de var beryktade för att föra ett riktigt syndaliv. Själv fick jag vid ett tillfälle se prov därpå. De hade bal i byn den gången.

I farstukammaren stod en hel tunna brännvin, ur vilken de drack, så mycket de ville, med en skopa. Då pojkarna blivit bra fulla, drog de fram sina könsordningar och dinglade med den framför flickorna, och dessa, som också allmänt druckit, tog det inte alls illa upp.

Jag såg par efter par på en stund försvinna i ett annat rum, och det är inte tutal om, vad de där gjorde. Detta var i senare hälften av 1880-talet. Ett eller annat år efter Kristoffer Persson död kom jag dit, och vi beslöt låna hus just i den gården.

Vi blev inte litet förvånad att se byns befolkning där samlade till bönemöte, där allting gick ordentligt och andaktsfullt till. De hade i egentligaste mening blivit väckta, och det blev inte bara en tillfällig uppskattning utan än i dag lär de vara mycket religiösa där i byn.

96 views
(Visited 10 times, 1 visits today)
Please follow and like us:
5.00 avg. rating (99% score) - 1 vote

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.