I Egetånga bodde en bonde, som hette Grön. Han var i syne, och det i alldeles ovanlig grad. Han såg allting som ingen annan såg, spöken och gastar och likfärder. En gång hade han ett ärende ned till stranden sent en kväll.
Där kom en stranddöing efter honom och ville ha tag i honom. Han skrek sina räliga gastarop, och så bad han Grön skulle bära honom i kristen jord. Men Grön visste, vad det vill säga att bära en gast, så att han började springa allt vad han orkade.
Men han hörde, att gasten vann på honom. I sista minuten lyckades Grön komma in i en ängalada och fick lyckt dörren efter sig. Sen visste han, att han var säker. Men där fick han ligga, tills det började dagas, och hela natten gick gasten därutanför runt kring ladan och gav upp det ena gastaskriket hemskare än det andra.
60 visningarHallandssägner. Göteborg. S. 117
