Kullamannen

På 1200-talet fanns ingen fyr på Kullaberg utan den så kallade fyrvaktmästaren fick elda en stor brasa varje natt ute på Kullens udde. Enligt sägnerna om fyrvaktmästaren och Kullaberg fanns det även ett stentorn ute på den yttre uddens höjd. Ortsbefolkningen på Kullahalvön var rädda och trodde att platsen var ett tillhåll för både spöken och onda andar, så det var inte många som vågade sig dit. Den som skötte om fyrelden kallades också för Kullamannen.

I en av berättelserna om Kullamannen är han en hundraårig krokig liten gubbe med ett ansikte som liknade gammal torr och skrynklig ekbark. Hans skägg var långt och vitt och hans ögon var skarpa och genomträngande. En gång hade han varit en riddare med namnet Tord Knutsson Bonde, men av okända skäl hade han dragit sig undan världen.

Kullamannen var inte en vanlig gammal gubbe, han var en siare och han kunde se in i framtiden. Därför brukade det komma en och annan som ville bli spådd. Detta kände givetvis också den danske kungen Waldermar ll till.

Kungen hade börjat grubbla över vad som skulle hända med hans söner. Han gav sin riddare Karl af Rise i uppdrag att rida till Kullen i Skåne, som då tillhörde Danmark, och finna självaste Kullamannen. Kung Waldermar fick veta att båda sönerna skulle bli kungar efter hans död. Detta bådade inte gott för framtiden. Det betydde antingen att den äldste sonen dog och hans yngre bror fick bli kung, eller att bröderna skulle slåss om makten i riket.

84 views

print

(Visited 11 times, 1 visits today)
Please follow and like us:
5.00 avg. rating (99% score) - 1 vote

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.