Sista avrättningen i Gammelstad

LARS-HENRIK BERG från Börjeslandet blev den sista som avrättades i Luleå 1828 Han var bonde, hade ett hett humör, drack mycket sprit och blev mordlysten då han hörde talas om förmögna människor. skomakargesällen Johan Lövenfeldt behövde skjuts förverkligade han sina mordiska planer. Halvvägs till Råneå stannade han släden vid en bäck i avsikt att rånmörda honom.

Lars-Henrik tog fram en yxa han gömt och högg gesällen i axeln och i halsen. När han sedan började släpa sitt offer till en bäcken för att dränka honom hörde han en ankommande släde. Han fick panik och flydde men greps snart och dömdes för rånmord. Han fick sitta fängslad ett par månader innan det var dags för honom plikta för sitt brott genom halshuggning.

Stupstocken
I fängelset blev han omvänd och religiös och hans offer som visserligen förlorat en del blod överlevde och kunde vara med på avrättningen. Den 19december 1828 lade han huvudet på stupstocken, skarprättaren höjde bilan och hans dagar ändades.

Det har enligt traditionen funnits tre olika avrättningsplatser i Gammelstad. Lars Henrik Berg avrättades på Gäddviksheden som trots sitt namn ligger på Ektjärn alldeles nära villabebyggelsen.

Den vanligaste avrättningsmetoden på den här tiden var halshuggning. Bödeln eller skarprättaren var illa ansedd, fruktad och hade låg status i samhället. Ibland var det så svårt att rekrytera en bödel att man fick benåda en dödsdömd brottsling som fick åta sig uppdraget.

Det fanns ingen egen skarprättare i Norrbotten utan tjänsten beställdes av den som fanns i Västerbotten, Olof Olofsson Häll. Han hade beställts till avrättningen av Lars-Henrik Berg men han bröt benet under resan till Gammelstad varpå skarprättaren Daniel Lenmark från Härnösand åtog sig uppdraget att halshugga bonden.

Cirkel med störar

På den här tiden var alla bönder i socknen skyldiga att sluta upp på avrättningsplatsen med spetsade störar för att bilda en spetsgård, det vill säga bilda en cirkel.Spetsgården behövdes för att hindra den som skulle avrättas från att fly men också för att pöbeln inte skulle kunna tränga sig på då lynchstämning lätt kunde uppstå. Formationen skulle också hålla kloka gummor och vidskepliga personer på avstånd som ville komma åt den dödsdömdes blod.

Kärl med sig

Det var vanligt att man av den anledningen hade tagit med sig kärl av olika slag och tyglappar. Så snart huvudet avskilts från kroppen försökte många tränga sig fram för att få tag i blodet. På den här tiden trodde folk att blodet hade många olika egenskaper och just blodet från en avrättad kunde bota allahanda sjukdomar, speciellt fallandesot, det som i dag kallas epilepsi. Helst skulle blodet från den avrättade drickas ur den ännu varma kroppen för att fort blandas med de egna kroppsvätskorna för maximal verkan.

Ur: Norrbottens kuriren

103 visningar
Print Friendly, PDF & Email

Related Posts

Dödsstraff för sex med näcken

 Du ramlade väl inte över några förföriska övernaturliga väsen under den magiska midsommarhelgen? För bara några generationer sedan var det dödsstraff för hångel med bergsrået eller sex…

Print Friendly, PDF & Email

Änglamakerska

Änglamakerska var en kvinna som mot ersättning tog hand om fosterbarn och genom vanvård gjorde dem till ”änglar”, vilket innebar att hon skötte om dem så illa…

Print Friendly, PDF & Email

Avrättningsplatsen på Bureheden

Tre människor miste livet på avrättningsplatsen på Bureheden. Idag finns inga synliga spår efter bödelns verksamhet, men obehaget hänger kvar i luften. Vid avrättningarna samlades folket i…

Print Friendly, PDF & Email

Fallet – Sven Andersson

Sven Andersson, född omkring 1668, död på 1690-talet, var en svensk dräng från Vättle härad i Västergötland som dömdes till döden efter att ha bekänt samlag med…

Print Friendly, PDF & Email

Peter Kurten – Vampyren från Düsseldorf

Som ung pojke lärde Peter Kurten sig tidigt att våld, lidande och blodsyn gav honom en speciell sorts njutning när han lärde sig att tortera hundar med…

Print Friendly, PDF & Email

Rackaren – Bödelsknekten

Näst efter bödeln var rackaren den mest illa ansedda personen i samhället. Rackaren, ibland kallad bödelsknekten eller nattmannen, hölls, precis som bödeln, med smutsiga och föraktliga arbetsuppgifter….

Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar

Contact Us