Fjuster-Jonke och Hin Håle

Mellan byarna i Degerfors och angränsande socknar vandrade på 1860—70-talen en halvtokig snickare, känd under namnet fjuster-Jonke, som påstod sig ha gjort ett försök att ingå pakt med den onde. Olof Olofsson i Tegsnäset, Degerfors, död 1919, som många gånger träffat mannen och även hört honom berätta sin historia, brukade återge denna på följande sätt. Jonkes föräldrar var fattigt folk, men nöd hade han aldrig lidit. Han var en rask och händig karl, och som snickare och timmerman kunde han gott förtjäna sitt levebröd, men han var missnöjd med tillvaron och trängtade med hela sin varelse efter rikedom och anseende. Han friade till en rik och vacker arvtagerska men fick korgen, därför att han var fattig och oansenlig.

Det påstod han åtminstone. Redan förut hade han lekt med den gudlösa tanken att genom en pakt med satan skaffa sig framgång i livet. Han hade nämligen hört berättelser om personer, som med en viss tidsfrist sålt sig till den lede och i likvid erhållit allt, vad de kunnat önska sig ifråga om rikedom, ära, kärlek och annat jordiskt gott, men som sedan lyckats överlista motparten, så att denne ingenting fått, när han vid kontraktstidens slut kommit för att hämta sitt, som han trott, säkra byte. Och varför skulle inte även andra lyckas? Mannen grubblade och tvekade, men motgången hetsade upp honom, och han kunde ej komma från saken, fastän han visste, att han vedervågade sin själs salighet, och beslutade till sist att taga risken.

Snickaren hade lyckats skaffa sig en svartkonstbok, och i denna fann han följande magiska ritual, som enligt bokens utsago är ett säkert medel att frambesvärja den lede. 149 Vill man träffa denne, binder man tre torsdagsnätter i följd under timmen mellan tolv och ett en psalmbok under vardera foten och går baklänges tre varv ansöns (motsols) kring sin hemförsamlings kyrka samt läser därunder Fader vår baklänges tre gånger för varje varv. Därefter stiger man med ryggen före upp på kyrktrappan och gör där tre helomvändningar ansöns och blåser som avslutning tre gånger i kyrkportens nyckelhål.

Tiden skall avpassas så, att alla tre torsdagarna faller inom månvarvets tredje och fjärde kvarter. Snickaren lärde sig alltså Fader vår baklänges, och en mulen oktobernatt utförde han den hädiska riten i första omgången, utan att någonting ovanligt inträffade. Likadant gick det andra natten. Men då han tredje natten stod på kyrktrappan och för tredje gången blåste i nyckelhålet, började det rassla i låset, porten öppnades, och ut trädde en lång smärt främling. Han rörde sig lugnt och värdigt och såg i mörkret ut som en i ämbetsdräkt klädd präst.

Kom! Härinne kan vi talas vid, sade han förtroligt, och med behaglig röst, tog ett lätt grepp i Jonkes arm och förde honom in genom porten, längs kyrkgången och fram till altaret. Där lade han för honom ett papper. Intet ljus var tänt, men kring den vackra, välvårdade hand, som räckte fram papperet skimrade ett milt sken, som belyste det sirligt präntade aktstycket och dess närmaste omgivningar. Följeslagarens ansikte låg dock fortfarande i svartaste mörker.

46 views

print

(Visited 9 times, 1 visits today)
Please follow and like us:
5.00 avg. rating (99% score) - 1 vote

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.