När någon låg för döden så stöpte de över honom för att se om han skulle dö eller bli bra igen. Vid begravningen brukade de kasta ett eldkol efter när de bar ut liket för att den döde inte skulle gå igen.
Men det minns inte jag utan det är bara sådant som jag har hört att de gamla har talat om. Men att de tog varsel om kommande dödsfall vid begravningen, det har jag varit med om. Det var på en begravning i Hole för inte så värst länge sedan som det var en gumma som sade att det slår aldrig fel annat än det snart blir lik i huset igen. ”Hur ser ni det” sa jag. ”Jo”, sa´ hon, ”hästarna i likraden samlar sig i flockar”.
Det vill säga att de inte gick med jämna mellanrum, utan de samlade sig ett par tre stycken eller fler på ett ställe och så var det en god bit till nästa. De tog varsel av hur hästen drog liket gick också.
Tog han vänstra foten först så skulle den nästa som dog i huset vara en kvinna, men om han började med högra foten så blev det en man. Det var en del människor som hade förmågan att se i syne så att de visste förut vad som skulle hända.
Det var en härifrån som gick upp till Mossbergs säter och när han kom dit så sa han till säterkullan att det snart skulle bli begravning. Han berättade att när han gått i skogen upp till sätern så hade han mött en likfärd. ”Jag vet vem som var död” sa han ”men han lever allt än och husbonden din var också med” sa han.
Hon trodde ingenting på det men det blev snart lik som han hade sagt och husbonden hennes kom med också. De har talat mycket om att också hästar skulle kunna se varsel och sådant och för det vill de inte gå ibland när de är på vägen. Om man då passar på och tar av dem betslet och tittar igenom det, så får man själv se vad som är i vägen. På julen tog de också varsel om dödsfall.
De sade att om man gick ut när de satt vid julbordet och tittade in igenom fönstret och såg någon sitta utan huvud så skulle den dö innan nästa jul.
Om Ekshärad vill jag berätta. s.61
418 visningar
