Enligt ett stort antal sägner var djävulen en enfaldig stackare, vilken lät lura sig än si och än så. Sluga bönder, knepiga knallar och hårdhänta smeder överlistade honom utan större svårigheter. Trots kontrakt gick han vanligtvis miste om sitt byte.
Är det fråga om folkförtryckare av typen Pintorpafrun gives dock ingen misskund. Då låter folksägnen Den lede behålla sitt byte, och då är han minsann inte att leka med. Mer än en herrgård var i gången tid ett verkligt pinotorp för de underlydande.
Att söka rättelse var fåfängt; den enda trösten, som stod de pinade och förtryckta till buds, var, att Fan skulle anamma patron — eller käringen, om det var en kvinnlig ägare till godset, ju förr, desto hellre.
174 visningar
