Den gamle och flickan

En av vintrarna omkring sekelskiftet var jag sysselsatt med timmerhuggning i Offersjöns fjällby i Ångermanland. Jag jämte mina arbetskamrater bodde i ett rum hos fjällställets enda torpare.

En natt vaknade jag helt plötsligt med att känna en brännande törst och steg upp för att dricka. Den natten var ett utomordentligt vackert strålande månsken rådande, vilket upplyste rummen nästan som vid dagsljus. Jag tittade ut.

Då fick jag till min överraskning se en till utseendet 70 år gammal kvinna komma gående hand i hand med en 5-årig flicka från ladugården, belägen högst tio meter från min bostad. De gingo i riktning från ladugården nedför torpets inägor mot en förbiflytande bäck cirka 100 meter avlägsen. Jag tyckte, att det föreföll egendomligt, att människor voro ute så sent om natten, men så orimligt var det ej heller, då i gården bodde en gammal gumma samt flera barn, varför jag icke fäste mig vidare vid den nattliga promenaden.

Den gamla gumman i gården var emellertid blind, varför det snart slog mig: Kunde hon vara den nattpromenerande? Jag tittade ännu en gång ut och såg de vandrande i snön, som låg över en meter djup på fältet. Då försvunno de in i skogssnåren vid bäcken. Så slog klockan tolv, och jag lade mig åter.

Jag omtalade emellertid icke för någon, vad jag sett. På kvällen, när jag kom från skogen, frågade jag gårdens ägare, om någon varit ute senare än vanligt kvällen förut. Frågan besvarades nekande. Alla i huset hade gått till vila i vanlig tid. Jag sade intet mera i sammanhang därmed. Samtalet kom in på helt annat, då torparen om en stund helt avbrytande nämnde, att det var jämnt 4 år denna dag sedan hans gamla 80-åriga moder och en hans dotter om 4 år dogo på samma dag.

Då med ens stod det klart för mig, vad nattens syn hade att betyda. De döda hade “gått igen” på årsdagen. Jag talade dock icke om för någon min oförklarliga syn den natten och själv har jag heller aldrig fått någon förklaring på, varför “döda kunna gå igen”.

Tidigt påföljande morgon gick jag ut för att övertyga mig om verkligheten av nattens iakttagelse. Under natten hade icke någon snö fallit, varför jag genast gick till platsen för nattens uppenbarelse för att förvissa mig om spåren i snön. Men intet spår stod att upptäcka. Snön låg orörd över hela inägoområdet. Jag erfor en obehaglig känsla av vad jag sett under natten.

T.J. Nordlander, född 1874, död 1932

186 visningar
Print Friendly, PDF & Email

Related Posts

Offer till de underjordiska

Man offrade förr åt de underjordiska. Stopperns (1) pojk satt ute och lekte. Plötsligt blev han svårt sjuk, och de visste inte vad som felades honom. En…

Print Friendly, PDF & Email

Sjöjungfrun

En båtsman från Kastlösa var på sjön på Kronans fartyg. En dag kom en mycket fin flicka upp på båten och gick på relingen. ”Den där ska…

Print Friendly, PDF & Email

Vickleby spöket

En smed i Vickleby dog, han var gift, men de hade inga barn. Han dog så hastigt. På julafton efter hans död var hans hustru i kyrkan,…

Print Friendly, PDF & Email

Sjörået i Abborresjön

Det fanns ett sjörå i Abborresjön i Idala. Det var en vallhele, som hade lagt sej på en hall och sov. Hon kom upp och ville krama…

Print Friendly, PDF & Email

Gastar och myringar

I Egetånga bodde en bonde, som hette Grön. Han var i syne, och det i alldeles ovanlig grad. Han såg allting som ingen annan såg, spöken och…

Print Friendly, PDF & Email

Djävulen och bonddrängen

En bonddräng hade för sitt husbondefolk i Bergums socken, i Göteborgs närhet, varit inne i staden en lördag med jordbruksprodukter, vilka han försålt på torget. Det blev…

Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar

Contact Us