Beowulf – en hjälte från Skalunda?

Ända sedan Heinrich Schliemann 1871 upptäckte det klassiska Troja har en strid rasat om diktens förhållande till den faktiska historien. Historien om det trojanska kriget finns i det antika eposet Iliaden som anses ha skrivits på 700-talet f.Kr.

En del arkeologiska detaljer vittnar om bronsåldern, alltså om den tid det handlar om, ca 1200 f.Kr., men det finns ett mindre inslag av sociala förhållanden som bara kan tillhöra en senare tid då det skrevs ned eller samlades ihop från muntlig traderad diktning. Författaren till Iliaden och dess efterföljare Odysséen har alltid ansetts vara Homeros, möjligen har han haft assistans. Här börjar den västerländska litteraturens historia med ett förnämligt diktverk som i långa tider setts som det största av alla.

Men med Schliemanns upptäckt började faktiskt den moderna arkeologin. Trots att den egentligen skall stå på egna ben och inte behöva vare sig historia eller litteratur för att finna sin väg. Och trots att Schliemann själv mest var skattjägare. Det var för övrigt en annan arkeolog som upptäckte ruinplatsen på kullen Hissarlik nära Dardanellerna i Turkiet och först senare identifierades den som det antika Troja av Schliemann.

Vi har ett annat magnifikt diktverk i vår egen värld, den germanska världens förnämsta. Här är situationen annorlunda, nästan omvänd. Vi tror oss veta att eposet om Beowulf skrevs ned senast på 1000 talet e.Kr. på anglosaxiskt språk i England, men också att det bör ha funnits i någon form redan på 700-talet. Det finns direkta historiska belägg att de händelser som inte är övernaturliga ägde rum under första hälften av 500-talet.

De folk som nämns i dikten är sweon, svearna (med Swiorice) och geatas, som rent språkligt är götarna, och dene (danerna). Beowulf är kung över geatas under en period, fast hans namn bara finns i dikten.

I Västergötland har man därför gärna försökt att hitta platser i landskapet som kunde härröra från Beowulfs tid. Han var kung över geatas och begravdes i sitt eget land. En kandidat för hans grav skulle då vara Skalunda hög på Kålland.

Det stora problemet är då det, att strider i dikten mellan sweon och geatas äger rum över havet till endera landet. När Beowulf far till danakungen Hrodgar sker det också via havet. Västergötland har dessvärre under hela sin existens veterligen varit landomslutet.

Ladda ner och läs hela tidningsurklippet här 

38 visningar
Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar