Ben-Halvar

Ben-Halvar kunde binda björnens käft så att denne inte ställde till ohägn i hans jaktmarker. Han behövde bara läsa:

“jag stiller ditt huvud, jag stiller din tand,

jag stiller din ram, som Jesu stille på korsets stam,

då du insteg i Noaks ark, att ko ej skulle rivas,

eller lamm skulle rivas.”

En gång hade Halvar förlorat sin pipa under en jaktfärd. Han låg i en koja och sörjde sin förlust, inbiten tobaksrökare som han var. Flera gånger hade han gått fram och tillbaka på en myr och letat efter sin pipa och han var sorgsen till sinnes, då han gav upp letandet. Då hade ett grannt fruntimmer helt plötsligt uppenbarat sig i kojdörren och erbjudit sig Ben-Haven sina tjänster.

– Pipa ligger på myra, lett ätter en gang te, sade det granna fruntimret. Innan Halvar hann att tacka henne för upplysningen, försvann hon i dunklet utanför. Men Halvar hann att iaktta en egendomlig omständighet. Skogsfrun hade hans frus klänning på sig. Det var samma mönster och utseende och hans gumma hade inte fler klänningar, utan han mindes dom väl. I varje fall gick han tillbaka till myren och mycket riktigt, på en tuva låg pipan och den lyste honom tillmötes lång väg.

Hans aktning för skogsrån hade ytterligare förstärkts. Halvar kunde liksom Rannberg och Nitaho-Jussi svära på att hon fanns. Summerar man ned dessa tre senaste iakttagares observationer, finner man en gemensam iakttagelse. Rannberg såg att skogsrån bar hans brors rock, Ben-Halvar såg att hon bar hans gummas klänning och slutligen Nitaho-Jussi såg att skogsfrun bar en klänning som tillhörde en främmande människa, som han först en avsevärd tid därefter blev bekant med. De tre berättarnas minnesbilder saknar därför inte intresse, de har på ett visst sätt samband med varandra.

Källa: Spökerier och Sägner i norra Värmland

131 visningar
Print Friendly, PDF & Email

Related Posts

Offer till de underjordiska

Man offrade förr åt de underjordiska. Stopperns (1) pojk satt ute och lekte. Plötsligt blev han svårt sjuk, och de visste inte vad som felades honom. En…

Print Friendly, PDF & Email

Sjöjungfrun

En båtsman från Kastlösa var på sjön på Kronans fartyg. En dag kom en mycket fin flicka upp på båten och gick på relingen. ”Den där ska…

Print Friendly, PDF & Email

Vickleby spöket

En smed i Vickleby dog, han var gift, men de hade inga barn. Han dog så hastigt. På julafton efter hans död var hans hustru i kyrkan,…

Print Friendly, PDF & Email

Sjörået i Abborresjön

Det fanns ett sjörå i Abborresjön i Idala. Det var en vallhele, som hade lagt sej på en hall och sov. Hon kom upp och ville krama…

Print Friendly, PDF & Email

Gastar och myringar

I Egetånga bodde en bonde, som hette Grön. Han var i syne, och det i alldeles ovanlig grad. Han såg allting som ingen annan såg, spöken och…

Print Friendly, PDF & Email

Djävulen och bonddrängen

En bonddräng hade för sitt husbondefolk i Bergums socken, i Göteborgs närhet, varit inne i staden en lördag med jordbruksprodukter, vilka han försålt på torget. Det blev…

Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar

Contact Us