Barnliket under golvet

Det som jag nu skall berätta hände år 1924 i ett hus vid Slottsgatan i Örebro. Min syster bode hos sin fastersyster fru J. Fru J. var änka och hade en liten treårig dotter. Flickan hade insjuknat i scharlakansfeber och blivit förd till Epidemisjukhuset. Lägenheten hade därför undergått desinfektion.

Natten efter desinfektionen skulle min syster och fru J. ligga i en större garderob bredvid lägenheten ute i förstugan. Då det ej fanns något lås på garderobsdörren, bundo de fast dörren med snören och det med många och stadiga knutar. De lågo en stund och pratade, då de båda plötsligt fingo se en ljuspunkt på garderobsdörren. Den blev allt större och samtidigt framträdde ett ansikte som de båda väl kände. Det var den döde hr J., och hans ansikte uttryckte den djupaste förtvivlan och var alldeles förvridet av smärta.

Efter några ögonblick, som för fru J. och min syster föreföllo som timmar, plånades bilden av hr J. ut och ljusskenet försvann lika långsamt som det kom. Fru J. och min syster sprungo nu upp och med darrande och fumliga fingrar löste de upp knutarna och rusade ut ur garderoben. Natten tillbringade de på var sin stol i lägenheten. När fru J. på morgonen ringde till sjukhuset fick hon veta, att hennes lilla dotter nu var utom all fara, men att hon under natten varit mycket sjuk och att hon vid niotiden på kvällen svävat mellan liv och död. Det var just vid denna tid på kvällen som de båda sågo synen på garderobsdörren.

I en lägenhet på nedre botten i samma hus bodde ännu längre tillbaka i tiden ett ungt par med ett litet barn. Äktenskapet var olyckligt, hustrun lämnade barnet hos maken och mannen for till Amerika och som man trodde tog barnet med sig. Lägenheten stod länge tom men till slut flyttade en ny familj in. En vuxen dotter låg i köket, och första natten blev hon väckt av jämmer och gråt. Hon trodde att det kom från lägenheten bredvid och hon antog att någon var sjuk där.

Detta upprepades natt efter natt. När hon så en dag mötte grannfrun frågade hon hur det stod till och vem det var som var sjuk. Grannfrun blev förvånad, de hade inte haft sjukt på mycket länge, svarade hon. Nu blev flickan rädd och nekade att ligga i köket. Andra av familjens medlemmar bytte med henne och alla hörde de samma gråt och jämmer. Till slut kunde de ej uthärda längre utan flyttade. Lägenheten blev nu reparerad och under köksgolvet hittades liket av ett litet barn. Det var det unga parets lilla dotter som fadern på detta sätt gjort sig av med innan han reste till Amerika, och från den dagen har ingen hört någon gråt eller något jämmer i lägenheten.

KÄLLA: boken Svenska Spökhistorier

120 visningar
Print Friendly, PDF & Email

Related Posts

Vickleby spöket

En smed i Vickleby dog, han var gift, men de hade inga barn. Han dog så hastigt. På julafton efter hans död var hans hustru i kyrkan,…

Print Friendly, PDF & Email

Prästbarnen

Det var en gång två prästbarn, som dogo. Prästfruns brudgåvor: En silverdosa och en blommig näsduk fingo dessa barn leka med, medan de levde. När de avlidit,…

Print Friendly, PDF & Email

Förgjort foster vid Falla

På Falla egor bodde för omkring 30 år sedan en qvinna, Stina Ekström, som var misstänkt att hafva förgjordt sitt barn. Så hände det sig att kreaturen,…

Print Friendly, PDF & Email

Spökhuset på Brånarna

När hennes far Petrus Haag hade avlidit 1932 måste familjen flytta från skogvaktarbostället Hagaborg i Norra Skoga eftersom en ny skogvaktare skulle träda i tjänst. Valborg Haag…

Print Friendly, PDF & Email

Spöket i prästgården

Höstmörkret sänker sig. I en gammal prästgård hörs steg och en kvinnogestalt uppenbarar sig. Men inte i Umeå. För att få tag i prästgårdsspökerier måste vi förflytta…

Print Friendly, PDF & Email

Spökena på socker slottet

Det sägs ofta att det finns spöken på gamla herrgårdar. På Alberga gård finns det hela två av dem: Vita frun och Svarta frun. Det viskas att…

Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar

Contact Us