Den grymma fogden på Amneholm

På en liten holme i Gullspångsälvens utlopp i Amnehärads socken, Vadsbo härad, Västergötland, låg en gång fogdeborgen Amneholm. Slottet byggdes på 1360-talet och ägdes under lång tid av många fogdar, tills det brändes ner 1433 av värmländska bönder under Engelbrektsupproret.

Sägnen säger att det vid den tiden bodde en dansk fogde vid namnet Otto Thorbjörnsson Stuth som var särskilt sträng och grym mot den omgivande bygdens allmoge, och han hade ett speciellt sätt att bestraffa de bönder som trilskades. Alfred Kämpe i historieverket Svenska allmogens frihetsstrider (1918) berättar:

Detta vattendrag flyter, som bekant, från Skagern ut i Vänern, och utgör gränsskillnaden mellan Västergötland och Närke. Utanför dess utlopp i nyssnämnda sjö höjde sig, åtminstone fordom, över vattenytan två stora stenar, som av folktraditionen fått det underliga namnet: plågan. De kallas också fängelse- eller hungerstenarna. I närheten låg under Eriks av Pommern tid Agneholms slott, vars dåvarande fogde Otto Thorbjörnsson Stuth begagnade stenarna till bondplåga, då någon vägrade att betala skuld eller hotade klaga för konungen. De fördes nakna och bundna ut på stenarna, där de fingo försmäkta i hunger och köld, tills döden befriade dem.

En annan källa, Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige (1859), säger att de två stenarna ”hafva sedan fått namnet Plågan och Fängelsestenen”, och konstaterar att ”Denne Stuth var likväl den sista, som herrskade på Agneholm; slottet och fästena blefvo sedan förstörda och uppbyggdes aldrig.”

I Georg Starbäcks historiska roman om Engelbrekt från 1893 berättas det om en bonde och hans son som sattes ute på stenarna tills de dog, som straff för att dom hade tänkt dra till kungen och klaga över fogdens grymma behandling av allmogen. En passande rad ur den boken får avsluta denna sägen:

Af Edsholm och Agneholm finnes icke sten på sten kvar, endast hungerstenarna i Gullspångsälfven skola till sena tider föra minnet af fogdens grymhet.

235 visningar
Print Friendly, PDF & Email

Related Posts

Offer till de underjordiska

Man offrade förr åt de underjordiska. Stopperns (1) pojk satt ute och lekte. Plötsligt blev han svårt sjuk, och de visste inte vad som felades honom. En…

Print Friendly, PDF & Email

Sjöjungfrun

En båtsman från Kastlösa var på sjön på Kronans fartyg. En dag kom en mycket fin flicka upp på båten och gick på relingen. ”Den där ska…

Print Friendly, PDF & Email

Vickleby spöket

En smed i Vickleby dog, han var gift, men de hade inga barn. Han dog så hastigt. På julafton efter hans död var hans hustru i kyrkan,…

Print Friendly, PDF & Email

Sjörået i Abborresjön

Det fanns ett sjörå i Abborresjön i Idala. Det var en vallhele, som hade lagt sej på en hall och sov. Hon kom upp och ville krama…

Print Friendly, PDF & Email

Gastar och myringar

I Egetånga bodde en bonde, som hette Grön. Han var i syne, och det i alldeles ovanlig grad. Han såg allting som ingen annan såg, spöken och…

Print Friendly, PDF & Email

Djävulen och bonddrängen

En bonddräng hade för sitt husbondefolk i Bergums socken, i Göteborgs närhet, varit inne i staden en lördag med jordbruksprodukter, vilka han försålt på torget. Det blev…

Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar

Contact Us