GALLERY

Vidskepelse från Träskvik

Posted by on 21 May 2018

in
Tidningsurklipp

Viewed 46 times

FORUM

DOWNLOADS

Supporting

Hauted Finders

03 aug 2016 - Lizz Werneroth

Lizz Werneroth

Lizz Werneroth är född i Söderhamn, Hälsingland. Hon utbildade sig till keramiker på 1950 – talet sedan hon flyttat till Malmö. 1968 vaknade hennes intresse för bandupptagning av röster från andra sidan, då ljudet av en röst kom in direkt på bandet utan att någon i rummet yttrat sig. Det meddelandet som kom via bandspelaren lyder: ”Det lönar sig”. Rösten kom från en okänd, icke närvarande person. ”Någon” eller ”något” ville öppna en kanal till vår dimension.

Lizz är ingen lättlurad människa. Länge sökte hon efter logiska förklaringar till de märkliga röster som kom in på hennes ljudband. Till slut fick hon svaret direkt på band: ”Vi är de döda”.

I dag forskar många seriösa människor runt om i världen kring rösterna. Varifrån kommer de? Tillhör de verkligen människor som dött och nu söker kontakt med oss?

LIVSVERK

Det har blivit något av ett livsverk för Lizz att bevisa för en tvivlande omvärld, att rösterna verkligen kommer från den andra sidan, och kämparglöden är något hon alltid har haft. Jag har väl alltid varit lite speciell, fortsätter hon. Som den gången jag var 4-5 år och vägrade äta något annat än grönsaker. Föräldrarna var helt oförstående till att hon bara åt grönt, och inte förrän en läkare intygat att det var helt ofarligt fick hon fortsätta med det. Dock utan att Lizz själv förstod varför. Det dröjde 40 år innan hon fick förklaringen. Under ett möte med Parapsykologen Nils-Olov Jacobson, fick hon rådet att läsa Martinus, dansken som i en uppenbarelse tyckte sig ha fått en alldeles ny och unik världsförklaring. Enligt Martinus måste vi avstå från att döda om vi ska kunna utvecklas, och helt enkelt bli vegetarianer säger Lizz. Vid det tillfället hade jag börjat äta kött igen, men nu förstod jag varför jag varit vegetarian och då återgick jag till det. Samtidigt fick Lizz höra talas om konstnären Friedrich Jörgensen i Mölnbo som spelade in anderöster från radion. Hon beslöt sig för att själv försöka kontakta de döda.

PRATADE RAKT UT I LUFTEN

Lizz kopplade in en mikrofon till en vanlig kasettbandspelare, pratade rakt ut i luften och gjorde pauser, medan bandspelaren gick. När jag spelade upp bandet igen hörde jag en ung flicka som sa ”Vi talar vartannat ord”. Jag begrep inte vad hon menade, men märkligt var det, för bandet hade varit precis tomt när jag började, säger Lizz. Som en ingivelse gick hon över till en rullbandspelare istället, och resultatet lät inte vänta på sig. Det gick in både tydligare och bättre och en kväll hörde jag först en knall, sedan en kvinnoröst som klart och tydligt sa ” det lönar sig”. Det fortsatte med att en röst sa ”kom och ta 1425”. Lizz hade inte en aning om vad det betydde, inte förrän hon träffade en tekniker i Malmö som menade, att det måste betyda 1425 kilohertz, alltså mellanvågsbandet.

När Lizz två år senare träffade Friedrich Jörgensen och frågade vilken frekvens de döda egentligen använde, svarade han 1425! Då förstod jag att det låg någonting i alltihop.

LIVET EFTER DÖDEN

Det går inte att blunda för sanningen längre. Jag är ingen lättrogen människa, jag har testat dessa röster i tjugo år och har inte tid att spilla timmar och tålamod på något nonsens. Här kommer samma röster in år efter år. Vi har lärt oss att känna igen dom på deras sätt att tala och sjunga. De talar väldigt speciellt. De använder en rytm som man måste vänja sig vid att höra. De talar ofta monotont och sjunger i högst tre toner.

Det är märkligt – ofta får jag korta, komprimerade meddelanden. De kan komma i en följd, samtidigt som olika fenomen inträffar. Samstämmigheten mellan meddelandena och fenomenen säger mig att det måste ligga ett logiskt tänkande bakom. Meddelandena utportioneras i lagom stora ”doser”. Kanske för att det inte får bli för mycket, så jag inte skall bli rädd eller inte tro. Man kan spekulera i orsaken, men en sak är säker: Jag har blivit övertygad om att det finns en värld som jag, och många med mig, blivit medvetna om. Vad vill de oss? Vad vill de berätta med sina korta budskap? Är det att vi inte ska vara rädda för döden? Eller att vi inte ska sörja, när någon kär anhörig lämnar oss? Eller att vi ska förstå att genom kunskap skall leva ett rättfärdigt liv, i kärlek och förståelse för allt levande? Respektera naturlagar, respektera våra medmänniskors beteende därför att vi alla befinner oss på olika utvecklingsnivåer? Och lära av dem som kommit längre.

Livet är en skola och vi måste antingen sitta kvar eller bli uppflyttade. Det beror helt och hållet på oss själva vilka konsekvenser som väntar oss efteråt. Vi bestämmer alltså i nuet vilket öde vi får nästa gång vi hamnar här. Vi har således en viss fri vilja fast karman också är utstakad från tidigare liv. Jag tror att vi alla har en chans att genom kunskap på de andliga planen ändra karman. Jag har fått en rad inspelningar som talar om livet efter döden. I dem bekräftas i många fall att minnen och känslor från jordelivet finns kvar efter döden. Och i vissa fall berättas också om reinkarnation – att vi ska uppleva flera tillstånd av jordeliv under vår andliga utveckling.

DJURENS TILLVARO EFTER DÖDEN

Ofta har jag funderat över djurens tillvaro. Får även de en fortsättning efter döden? Och hur behandlas de i så fall i sina nya liv? Svaret har kommit på banden, ofta gestaltade av barn. Ett exempel fick jag en varm sommarkväll då vår måndagsgrupp träffades som vanligt. Det var jordgubbs tid och vi satt i trädgården till fram emot nio. Luften var fortfarande mycket varm, vilket ytterligare försvårar mottagningen. Men vi gick ändå in i studion och startade bandspelaren. Trots de dåliga förhållandena kom omedelbart en liten flicka och talade. Hon sade: röster kommer på band, barnen på radio pratar med Raja. Husse och matte. Omedelbart fortsatte hon: radiokontakt med alla barnen. Är ni alla i samma färg? Jag vände mig om och såg på flickorna i soffan. Alla hade rosa blusar! Skall leka med den sparven. Ge den mat, ge den mat genom mun sade flickan i en tröstande ton. Pratar mycket med Raja. Nu, inspelat på band, slutade hon. En i gruppen undrade vad flickan kunde mena med sparven. Vi lyssnade om och om igen. Jo, hon sade sparven så tydligt. Och med en gång kom jag att tänka på att när jag åkte bil från Ystad en vecka tidigare, körde en framförvarande bil över en sparv! Man kan inte tvivla när man får sådana inspelningar. 

Livet efter döden finns och bevisen hörs på banden, påpekar Lizz. Över kontrollbordet i Lizz Werneroth studio, där hon kommunicerar med andra sidan, hänger vad som säkert är världens märkligaste antenn. Då vi år efter år av lösryckta fraser och enstaka ord ville ha mera av en direktkommunikation, för att kunna ställa frågor och få svar, blev vi faktiskt anvisade hur man bygger an antenn, förklarar Lizz. Man talar om en pejlram som skulle riktas in mot söder. Ebbe Johansson från Malmö, den tekniker som förklarade för Lizz att 1425 var en frekvens på mellanvågsbandet, byggde pejlramen 1983, exakt hur vet Lizz inte själv och nog ser den märklig ut alltid. Med sin rektangulära form i trä, med lindade el-sladdar och konstiga kopplingar. Huvudsaken är ju att den fungerar, och sedan jag fick den har kommunikationerna stadigt förbättrats, säger Lizz.

BEVIS AV DÖDA SLÄKTINGAR

Lizz har också fått bevis av döda släktingar, som hennes systerdotter Berit, som kommit in på bandet vid olika tillfällen. ”Lizz hör du mig”, var hennes första korta meddelande och det var definitivt hennes egen röst. En kväll åtta år senare, när min teknik hade förbättrats avsevärt, kom hon in igen och sa ”Lizz det är Berit”. På sådant kan man inte tvivla tillägger Lizz. En fråga som många ställer sig vid det här laget är säkert hur det kommer sig att dom döda just har tagit kontakt med Lizz, i sina försök att kommunicera med oss levande?

Dom har sagt att jag både har den kraft och energi som krävs för att hålla på med det här! En gång sa en röst ”underbart omkring ditt huvud”, vilket jag har tolkat som att min aura har en särskild dragningskraft på dom, ”vi ser ljuset” säger dom också. Vad har då rösterna betytt för Lizz? Oerhört mycket! Jag har fått bevis för att livet inte är slut, att det inte finns någon död. Då min mamman dog när jag var sexton år gammal fick jag något av en skrämselchock för döden, och ända fram tills det jag började ta in rösterna var jag väldigt rädd för att dö, men det är jag inte längre.

Våren 1992 utkom Lizz Werneroth med en bok om sina kontakter med dom döda, och heter ”fönster mot spegelvärlden”.

Tack Lizz för att jag fick denna intervju, och lycka till i fortsättningen.

Tony

Publicerad i "Utan Gräns 1995" Ett reportage av Tony Falcenclou

Articles i « Forskare »

Related

Comments *

Commenting option has been turned off for this article.
89 gäster, 1 användare
 

ÖPPET ARKIV

Häxprocessen

SOLAR ACTIVITY




Status
Status
 

Recent

Reaper Crew