24 aug 2016 - Wanbo herrgård

Lik Källaren
Under en tid bodde Ödgisler Birgersson, biskop i Västerås Stift, i Wanbo. Han var kyrkans utsände och skatteindrivare. Han var ”hård i nyporna” och därför inte särskilt omtyckt bland folket i byn. Birgersson försvann spårlöst från Wanbo i början av 1300-talet. Ryktet säger att han blev mördad. Idag kan flera vittna om hans vålnads närhet, enligt vittnesmål från både personal och gäster. Och om man uttalar ”Birgersson, ta min hand” i källaren kan man känna en kylig vindil runt kroppen.

Men Birgersson är inte det enda spöket på Wanbo Herrgård. Här bor även en mörkhårig kvinna som visar sin skepnad lite då och då. Ingen vet vem denna kvinna var eller varför hon går igen. Man vet dock att fotsteg hörs, trots att ingen finns närvarande, ljus tänds och flera personer har även sett en ung kvinna stå stilla i huset eller på gården för att sedan upplösas i dimma. 

Wanbo Herrgård
Ett hundratal meter från herrgården står en mässten. Den visar den gamla sockengränsen mellan Norrbärke och Söderbärke. Här skipades rättvisa och hårda tvister avgjordes. Historiska dokument säger att minst sju människor dömdes till döden och avrättades här, men i folkmun sägs det att många många fler fick sina huvuden avhuggna vid denna mässten. Den sista avrättningen skedde 1858 då Dagakarlen Anders Andersson från Busktorp i Malingsbo togs av daga medelst halshuggning. Han bodde tillsammans med hustru och barn i en liten kammare och kallades därför ibland för Kammar-Anders. En Dagakarl var fattigast bland fattiga i 1800-talets Sverige. 

Han drömde och ett drägligare liv. Därför siktade han in sig på att kunna få bruka granntorpet istället. Att ta livet av grannen, som också hette Anders Andersson, var ett bra sätt, tyckte Kammar-Anders. En höstkväll 1847 gick han över till grannen med ett kvarter brännvin och några pannkakor. Väl där bad han ett av barnen att hämta ut far. Litet förvånad kom fadern ut, men hade inget emot att bli bjuden på brännvin bakom stugknuten. "Smaka litet pannkaka som frugan bakat också", sa Kammar-Anders. "Nej, pannkakan kan jag ta in till barnen", sa grannen. Men då kom Kammar-Anders på..."Ta den här pannkakan du, vi har bakat mycket så det räcker till barnen dina i morgon". 

Grannen tog pannkakan och åt upp den och sköljde ner med brännvin. Senare på kvällen blev han sjuk och på morgonen efter var han död. Kammar-Anders hade blandat arsenik i pannkakssmeten!  1858 halshöggs Kammar-Anders inför en hängiven publik några hundra meter från Wanbo Herrgård. Inte konstigt att det finns en del som går igen häromkring, efter sådana våldsamheter.

Articles i « Herrgårdar »

Comments *

Commenting option has been turned off for this article.
90 gäster, 0 användare

ÖPPET ARKIV

Häxprocessen

SOLAR ACTIVITY




Status
Status
 

Recent

Reaper Crew