Fru Alstads Kyrka
För många år sedan fanns en präst i Fru Alstad som hade varit i Tyskland – i Wittenberg eller Greifswald – där han hade studerat svartkonst. Prästmannen hade lärt sig sin konst så grundligt att till och med Hin Håle själv var rädd för honom. Då hände det sig att en kungadotter i Danmark hade utsatts för ett spöke och blivit så besatt att ingen kunde driva det onda ur henne. Flera av de mest lärda biskoparna i landet försökte, utan resultat. Självaste ärkebiskopen gick bet på uppgiften. När han försökte dansade kungadottern framför honom medan hon läste följande rim;

"Ja forr ingen bäver
om så hele jorden går i gång, går i gång
mer än som forr Skåneprästen i Frie Ahlsta"

Då befallde kungen att det skulle sändas bud efter Skåneprästen i Froe Ahlsta. Denne visste inte vad det var fråga om utan kom med ånen i halsen till kungen och frågade vad som var å färde. Jo, kungens dotter var ju sjuk och ingen hade kunnat hjälpa henne. Flickan var rent besatt och kungen själv hade hört den lede tala genom sin dotters mun.

Alstadprästen hade inte sina svartkonstböcker med sig till Danmark. Han begärde att få ett rum för natten, så skulle han se vad han kunde göra. På något sätt skulle han säkert kunna bota henne. Han var dock så trött av den hastigt påkomna resan att han inte kunde uträtta något genast. Kungen såg hur utmattad prästmannen var och gav honom ett enskilt rum.

Så snart prästen blev ensam frammanade han Hornpär och befallde denne att bege sig till Fru Alstad och hämta böckerna. Inom en timme skulle han vara tillbaka i rummet hos prästen. Den lede for i väg i farlig fart genom samma fönster som han kommit in och en timma senare var han åter med den begärda litteraturen.

Under natten gick prästen genom sina böcker och så snart det var dager inställde han sig hos kungen. Strax fick han träffa dottern. Prästen teg stilla och slog upp sin bok och började läsa en formel så att den onde började pive å gnälle. Därefter tog prästen och stack ett hål i fönsterblyet med en nål. Genom hålet manade prästen att den onde skulle fara ut. Nu kunde alla höra hur han jämrade sig när han skulle göra sig så smal att han kunde komma ut genom hålet. Så snart djävulen var utdriven genom hålet, satte prästen i en blypropp och sa – Nu är prinsessan frälst!

Kungen ville ha besked om vad utdrivningen skulle kosta honom, men prästen gav svaret att det inte kostade något alls. Det var svartepetter som fick kungen att fråga – ty hade prästen begärt betalning hade signelsen varit värdelös. Kungen insisterade och ville betala, men prästen envisades med att inte ta emot något. Medan de gick och resonerade kom de ut till fejelsemiddingen, skräphögen, där det låg ett mycket stort stycke nersmält bly som var utslängt bland fejelsen, soporna. Prästen sa att blyet kunde bli tak till en hel lannbokirke.

- Behöver du det så ta det, sa kungen. Prästen tackade och tog emot, eftersom det var utslängt kunde han utan bekymmer ta emot blyet.

Prästen manade åter fram den utdrivne djävulen och befallde honom att ta med blystycket på nacken och knixe åv me de till Froe Ahlsta kirke. Hin håle tvingades utföra ordern och taket var mycket, mycket tungt. Liten börda är lång väg tung heter det, så också den här gången. När han kommer nära Fru Alstad kyrka skall han uppför den branta backen. Då trampar han så hårt att han trampar genom jordlagren ner till en vattenådra och sålunda uppstår Fru Alstads offerkälla.

Det berättas att blyet på kyrktaket i Fru Alstad var så speciellt att människor gick och skar av det till öronringar och annat. Det lär också ha smälts bly över sjuka människor, bly från middingen i Danmark....

Källa: trelleborg.se
Share on Twitter! Digg this story! Del.icio.us Share on Facebook! Technorati Reddit StumbleUpon

Articles i « Sägner »

Comments *

Commenting option has been turned off for this article.
57 gäster, 0 användare

ÖPPET ARKIV

Häxprocessen

SOLAR ACTIVITY




Status
Status
 

Recent

Reaper Crew